Det är styrelsernas ansvar att se till att vi inte halkar efter i AI-racet

Många aktuella rapporter visar samma sak, att vi tappar mark. I en global AI-rankning landade Sverige nyligen på plats 25, åtta placeringar ned från plats 17 året innan (Nordic states launch ambitious AI centre regional plan | Computer Weekly). Både Finland och Danmark rankas högre, men alla nordiska länder tappar placeringar. USA och Kina delar på ledartröjan, följda av  Storbritannien och Singapore. Vi måste öka takten för att inte bli frånåkta. 2022 lanserade de nordiska länderna att samarbete inom AI Nordic AI Centre (NAIC), för att driva gemensamma initiativ inom AI-området och ta upp kampen med ledarkvartetten, men också för att kunna konkurrera med offensiva länder som Frankrike och Kanada, länder med tydlig riktning och ambitiösa AI-mål. Sverige behöver en tydlig riktning i AI-utvecklingen menar Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet, och ledande svenska AI-experter (Experter överens: Sverige behöver ta stora kliv i AI-utvecklingen | Vinnova). De pekar på att Sverige har gjort rejäla satsningar på viktig grundforskning, men att vi är för långsamma med att implementera AI i produktion, i produkter och tjänster, i såväl privata företag som i offentlig sektor.

Det verkar vara något som håller tillbaka svenska företagsledare. Är det osäkerhet och en överdriven rädsla kring riskerna med AI (möjligen drivet av Max Tegmarks sommarprat), är det en ovilja att våga gå först ut i det okända med risk att misslyckas, eller är saknas det helt enkelt tillräcklig kompetens i styrelser och ledning? Kanske ägarna inte heller är tillräckligt tydliga med vad de har för visioner och målbilder inom AI-området? Statistiken talar hursomhelst sitt tydliga språk, vi halkar efter, och det måste vi ändra på om vi vill öka eller bibehålla vår internationella konkurrenskraft.

En nyckel är förstås att “klämma och känna” på AI, som vi på DigJourney lite slarvigt uttrycker det. Först när vi själva testat och lärt oss av våra första stapplande steg och misstag kan vi förstå vad det handlar om och visualisera hur AI kan användas i våra verksamheter. Därför är det nedslående att endast 18 % av svenska tjänstemän enligt en BCG-undersökning säger sig använda AI varje vecka, jämfört med 54 % i Europa (AIkilleshälen i svenska företag - Världen Om). Det är en enorm skillnad och det påverkar vår produktivitet negativt. Svenskar som använder generativ AI i sitt jobb sparar i snitt knappt 2,65 timmar i veckan, mot 5,3 timmar sparade timmar i genomsnitt i Europa. BCGs rapport beräknar att kostnaden för detta produktionstapp är 160 miljarder (!) kronor om året, och att vi skulle kunna öka produktiviteten med 240 miljarder kronor, vilket motsvarar nästan 4 procent av BNP. Det här är uppenbarligen en oerhört viktig nationalekonomisk fråga som borde få större uppmärksamhet än vad den får idag.

Oroar detta svenska företag, ser vi en frustration och vilja till förändring hos företagen? Tyvärr inte, snarare tvärtom. 73 % av svenska företagsledare ser att de gör “stora framsteg” i att integrera AI i sina verksamheter (Svenska företag sega på att införa genAI – kostar 160 miljarder årligen - Voister), samtidigt som undersökningar tyder på att de framsteg som görs inte är tillräckliga.

Det känns som en farlig klyfta mellan självbild och verklighet. Diskussionen är igång, både bland ägare, styrelser, ledning och medarbetare, men alldeles för lite händer.

Det förefaller uppenbart att vi måste investera mer i att höja AI-kompetensen, på alla nivåer. En undersökning från Microsoft och Linkedin (AI at work - Employees want AI, leaders are looking for a path forward) visar på det märkliga i att medarbetare vill använda AI i arbetet, att 66 procent av ledarna inte skulle anställa någon utan AI-kompetens, men samtidigt, att bara 39 procent har fått utbildning av sitt företag. Varför denna passivitet, i en så viktig fråga. Kan det bero på avsaknad av vissa kompetenser i styrelserna, av bristande investeringsmöjligheter, av riskovilja, avsaknad av visionärt ledarskap, svårighet att balansera kort och lång sikt, eller bara allmän ovilja till förändring?

AI-experten Göran Lindsjö menar att styrelser i andra länder visar ett betydligt större intresse för att hela företagsledningen ska ha grundläggande kunskaper inom AI, och att svenska ledare nu behöver “prioritera upp den här frågan ganska så kraftigt och agera nu” (Experter överens: Sverige behöver ta stora kliv i AI-utvecklingen | Vinnova).

Svenska styrelser bör definitivt och redan idag, sätta AI högre på agendan och på ett strukturerat sätt planera för sin och verksamhetens AI-transformation. Det handlar om att i första läget höja den generella AI-kompetensen i styrelserummen, och vid behov rekrytera in generell AI-kompetens i styrelsen. I detta arbete bör särskilt fokus lägga på att identifiera AI:s potential för värdeskapande i verksamheten, att integrera AI i produkter och tjänster i produktportföljen samt fatta beslut om AI-lösningar ska byggas eller köpas in, sett utifrån organisationens förmågor, tekniska förutsättningar och övergripande strategier. (AMD Silo - The Nordic State of AI). Avsaknaden av transformationskompetens är också påtaglig i styrelserummen, och även det kompetensbehovet kan behöva ses över för att ta sig an den komplexa förändringen många verksamheter är inne i idag. Det dags för styrelserna att våga investera i AI-initiativ, i tydlig symbios med den övergripande affärsstrategin. På så sätt kan företagen bygga en kultur där AI inte ses som ett experiment vid sidan av, utan som en central del av verksamhetsutvecklingen.

Fortsatt passivitet är tyvärr inget alternativ. Sveriges framtida produktivitet och konkurrenskraft står på spel. Om vi inte ökar takten riskerar högkvalificerade jobb, investeringar och talanger att söka sig till andra länder som ligger före i AI-utvecklingen. Vilken talang väljer att investera i en första arbetsplats som inte har tydliga AI-ambitioner? AI är inte längre ett “nice to have” utan ett “need to have” för svenska företag. Vi behöver ett mer proaktivt förhållningssätt till AI-integrationen – och tiden är nu. Svenska bolagsstyrelser har ett ansvar att leda denna omställning.

Det är dags att agera resolut – investera i AI-kunskap, bygg en lärande AI-kultur, integrera AI i kärnverksamheten, sätt upp tydliga mål och skapa mätbara resultat redan idag. Sverige har alla möjligheter att vara en ledande AI-nation, men det krävs att våra styrelser kliver fram och pekar ut riktningen.

Nu är inte tiden att vänta, se och lära av andras misstag för då riskerar vi att halka efter ännu mer.

Nu är tiden att agera.